röv3

I dag fick jag tillbaka min hemtenta som jag kämpade med som FAN sista dagen den skulle lämnas in. Eftersom jag alltid skriver som FAN sista dagen så förväntar jag mig heller aldrig särskilt höga betyg. Därför blev jag ganska förvånad när jag såg att jag hade fått högsta betyg och inte ett tråkigt G (vilket gjorde mig förskräckligt självgod i ett par sekunder, sedan var det back to reality, så att säga... jag kom på att jag hade nog mest bara tur alt. jag har flörtat med läraren (omedvetet då så klart, jag är inte töntig)). Men mest förvånande var det nog för att jag inte ens förstod första frågan, som f.ö. var ”Vilka fördelar har en processorienterad syn på skrivande framför dels synen på skrivande som en lineär process, dels den kognitiva synen på skrivande?”. Hela tentan var ganska tråkig, det handlade mestadels om skrivprocesser. Eller nja, mer ENDAST om skrivprocesser. Nej förresten, nu ljuger jag. Den sista frågan handlade faktiskt om talträning i klassrummet.

En grej som jag har tänkt på ibland. Fan alltså, nu ljuger jag igen… Men en grej som jag har tänkt på minst två gånger i alla fall är att Word godkänner ordet ”fatiskt”(som det kan bli ibland när man hetsar med tangenterna lite väl mycket och missar k:et i faKtiskt) och jag har ingen jävla aning om vad i helvete det ordet betyder (överdrivet användande av svordomar är vackert). Så det ska jag ta reda på någon dag när jag känner för att ta reda på saker.

Någotnyttsomjagharlärtmigidag: Världens första skådis hette så mycket som Thespis. Egentligen så kan man ju inte säga att han definitivt var den första. Dessutom så finns det väl inte heller så himla många konkreta bevis från det antika Grekland på vad som existerade och inte, vilket innebär att han kan lika gärna vara en myt, han fanns helt enkelt inte. Nåväl, låt oss i alla fall för enkelhetens skull säga att han fanns på riktigt och att han var den första kända skådisen.

Det här är min banansmoothie.