Jag pluggade lite idag inför tentan i litteraturvetenskap som jag ska ha alldeles strax, närmare bestämt den 27 maj. Det är ganska snart det. 27 maj är också sista dagen jag går i skolan denna terminen. Skönt! Men hursomhelst, jag läste ur mina anteckningar från lektionerna och alla anteckningar såg ut precis som anteckningar brukar, koncist (jag har sett fler och fler stava det konSist och det stör mig, lägg av med det!) och lite oorganiserat sådär men man förstår det ändå. När jag kom till sidan med anteckningar från 29/4 så trodde jag att det skulle fortsätta att vara precis som vanliga anteckningar, och det var det också förutom två ord. Jag förstår inte riktigt vad jag vill säga med de två orden. Hela den sidan handlar om hövisk kärlek, ”naturen” (metafor för sex i någon himla bok) och ädla riddare. Ganska romantiskt med andra ord. Men helt plötsligt ganska långt ner i texten hade jag skrivit ”Sex!” och ännu lite längre ner hade jag skrivit ”Lammkött!”. Antagligen hade jag blivit så trött på all höviskhet och provokativt skrivit dit något mer spännande, som till exempel sex eller lammkött. Varken lammkött eller sex är ju särskilt provokativt numera men eftersom det mestadels handlade om hövisk kärlek, som innebär att man inte uttrycker sin kärlek fysisk utan snarare älskar på avstånd osv (bör inte förväxlas med platonsk kärlek, skillnaden är att i den höviska kärleken finns det ett sexuellt begär medan i den platonska liknar kärleken mer en djup vänskap utan sexuella inslag), så var det lite uppseendeväckande ändå. Mina parenteser blir förresten alltid så himla långa, när man läser dem så har man liksom glömt bort vad som stod innan. Parentesen blir ju som en historia i sig. Jag måste sluta med det. Eller måste och måste, jag borde snarare, det är så tråkigt med måsten. Finns det förresten verkligen några måsten? Man kan ju alltid välja att inte göra sina måsten, antagligen för det även med sig konsekvenser men man har ändå alltid ett val. Jag MÅSTE inte vinna sista matchen när jag spelar tekken med min syster, men det känns ju jobbigt att sluta som en förlorare. Jag MÅSTE inte plugga inför tentan, men risken är väl då att jag får underkänt. Jag MÅSTE inte städa idag, eller någon dag alls, men smutsigt är fult och äckligt. Jag MÅSTE inte ens andas egentligen, men jag vill helst fortsätta leva så jag andas i alla fall.
Någotnyttsomjagharlärtmigidag: Både socker och salt har obegränsad hållbarhet! Detta vet man ju i och för sig egentligen, även jag, bara man tänker på det. Men jag har aldrig tänkt på hållbarheten på socker och salt förrän idag när jag läste det, så jag blev snarare mer medveten än lärd. Eller något.