röv43

Hej! Idag tänkte jag förklara mitt hat mot den avskyvärda vardagspoesi som jag ser så jävla ofta och suckar JÄVLIGT HÖGT TILL VARENDA JÄVLA GÅNG. Kollade igenom lite bilder på bilddagboken nyss och såg så jävla mycket tönterier, det var mer än vad mitt liv klarar av faktiskt. För det första, vem FAN bryr sig om vad du tycker om skitgrejer. Någon jävel hade skrivit någon jävla skitdikt om sin hatkärlek till nikotin. Liksom för helvete, "kul" att skriva någon jävla diktjävel om sina känslor för nikotin. För det andra, varför och åter VARFÖR måste dikten vara så jävla pretentiös? Som om att dessa vardagsgrejer har någon större inverkan på ett känslomässigt plan. Det är ungefär som om att försöka göra något fult till vackert, FULT ÄR FULT OCH KOMMER ALLTID VARA FULT. SNÄLLA?! Likväl kommer betydelselösa grejer vara, ja just det - BETYDELSELÖSA! Och inte nog med det, jag tycks alltid se någon slags arrogans i dikterna. En arrogans som säger "detta är minsann en jävligt bra dikt/text/whatever och tycker du inte det fattar du ju ingenting, jag är så jävla bra." Typ som en låttext av Kent, fast att det handlar om något helt betydelselöst då. Och till sist, så klart lägger dessa töntjävlar ut någon skitfult redigerad bild ovanför dikten. Ja, detta var ju jävligt poetiskt och GUD vad duktig du är på att förena ful text med en ännu fulare bild, jag tror jag svimmar. Nä, ska man överhuvudtaget göra något poetiskt om det obetydliga i livet tycker jag att man ska göra det på ett obetydligt sätt. Inte försöka ge en massa värde till något som inte ens har något värde bara för att försöka låta som en poetiskt skillad töntskalle. Allt detta hade dock varit helt ok om någon ungjävel faktiskt lyckas med det de försöker göra, men nej...

För övrigt hatar jag även alla dessa låtsasfotografer (finns sjukt många i detta land) som tror att de kan ta bilder som överhuvudtaget har något värde bara för att de läser på medieprogrammet (haha min dator hade "krisprogrammet" som förslag till stavning på detta ordet) och/eller är innehavare av en systemkamera. Men aja, men vi hörs väl igen när jag är på bättre humör. Eller så blir det ännu ett inlägg fyllt av hat, den som lever får se. Kthxbye!